publicerad: 2021  
rädas räddes, supinum undviks
verb
rä`das
● något hög­tidligt vara rädd för något
SYN. frukta 1
någon räds (för) någon/något/att+verb/sats
någon räds (för) någon
någon räds (för) något
någon räds (för) sats
någon räds (för) att+verb
många människor räds döden; hon räds inte att bli gammal
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska räþas, urspr. 'komma att darra', till räþa 'skrämma'; jfr ur­sprung till rädd, rädsla, rälig
rädasrädsla
Den rätt kan läsa sitt Fader vår
han rädes varken fan eller trollen. Erik Gustaf Geijer, Den lilla kolargossen (1814)