publicerad: 2021
1ränna
rännan rännor
ränn·an
substantiv
ränn`a 
●
långsmal naturlig fördjupning eller konstruerad kanalliknande anordning för avrinning av vatten el. ev. annan vätska
vattnet hade gjort en två meter bred ränna i vägen; under det utskjutande taket samlade en ränna upp regnvattnet
○
spec. äv. om trång farled
fartyget måste hålla sig i rännan för att passera sundet
2ränna
rände ränt, presens ränner
verb
ränn`a
1
ofta med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.omkring
springa (fram och tillbaka) på ett nervöst sätt el. i onödan
SYN.
ranta
någon ränner (omkring) (någonstans)
folk rände kors och tvärs på redaktionen
○
äv. i fråga om annan onödig förflyttning
hon ränner omkring på stan hela dagarna; barnen rände till kiosken minst tre gånger om dagen
○
spec.
påfallande aktivt söka efter pojkvän el. flickvän
någon ränner (efter någon)
han gör inget annat än ränner efter flickor
○
spec. äv.
alltför ofta besöka nöjeslokal eller dylikt
hon har börjat ränna på diskotek; han är ute och ränner som vanligt
ränna i höjden
se
höjd
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska ränna 'rida hastigt; ränna; hälla'; gemensamt germanskt, ord med grundbet. 'låta rinna; låta löpa'; besläktat med
rinna
2
ibland med partikel, särskiltin
med kraft trycka in något spetsigt i något
han rände spjutet i sin fiendes rygg
○
äv.
med kraft fara in i något
bilen rände med full fart in i broräcket; båten rände in i kajen
belagt sedan 1430–50
Flores och Blanzeflor
3
åka (utför) i vissa sportsammanhang
någon ränner
ränna på skidor
belagt sedan 1612
rännarännande
