publicerad: 2021  
1ränna rännan rännor
ränn·an
substantiv
ränn`a
lång­smal naturlig fördjupning eller konstruerad kanal­liknande an­ordning för av­rinning av vatten el. ev. annan vätska
vattnet hade gjort en två meter bred ränna i vägen; under det ut­skjutande taket samlade en ränna upp regn­vattnet
äv. om spricka i is där far­tyg kan passera
en ränna med öppet vatten
spec. äv. om trång far­led
far­tyget måste hålla sig i rännan för att passera sundet
belagt sedan 1494 (Kumla kyrkas räkenskapsbok); fornsvenska ränna; trol. av lågtyska renne med samma betydelse; besläktat med rinna, 2ränna!!
2ränna rände ränt, presens ränner
verb
ränn`a
1 ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.omkring springa (fram och till­baka) på ett nervöst sätt el. i onödan
SYN. ranta
någon ränner (omkring) (någonstans)
folk rände kors och tvärs på redaktionen
äv. i fråga om annan onödig förflyttning
hon ränner om­kring på stan hela dagarna; barnen rände till kiosken minst tre gånger om dagen
spec. på­fallande aktivt söka efter pojk­vän el. flick­vän
någon ränner (efter någon)
han gör inget annat än ränner efter flickor
spec. äv. allt­för ofta besöka nöjes­lokal eller dylikt
hon har börjat ränna på diskotek; han är ute och ränner som vanligt
ränna i höjden se höjd
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska ränna 'rida hastigt; ränna; hälla'; gemensamt germanskt, ord med grundbet. 'låta rinna; låta löpa'; besläktat med rinna
2 ibland med partikel, sär­skiltin med kraft trycka in något spetsigt i något
någon/något ränner (in) (något) (i något)
någon ränner (in) (något) (i något)
något ränner (in) (något) (i något)
han rände spjutet i sin fiendes rygg
äv. med kraft fara in i något
bilen rände med full fart in i broräcket; båten rände in i kajen
belagt sedan 1430–50 Flores och Blanzeflor
3 åka (ut­för) i vissa sport­sammanhang
någon ränner
ränna på skidor
belagt sedan 1612
rännarännande