publicerad: 2021
röna
rönte rönt, presens röner
verb
●
bli föremål för viss (positiv el. negativ) attityd eller dylikt; om person el. handling
JFR
erfara 1
någon/något röner något
någon röner något
något röner något
röna framgång; den nya tekniken har rönt stort intresse; Strindbergs naturvetenskapliga skrifter rönte stark kritik
○
äv.
bli utsatt för viss (omild) behandling eller dylikt
han rönte samma öde som de andra motståndsmännen, avrättning
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska röna
rönarönande