publicerad: 2021  
sadel sadeln sadlar
sadl·ar
substantiv
sa´del
1 sits som läggs på ryggen på rid­djur särsk. häst
sadelgjord; sadelmakare; cowboysadel; hoppsadel
hoppa upp i sadeln; sitta grensle över sadeln
○ äv. om ställning på djurs rygg att lasta på i sammansättn.
klövjesadel; packsadel; tvärsadel
○ äv. om liknande sits på (två­hjuliga) for­don
sadelskydd; cykelsadel
kasta någon ur sadeln störta någonom partiet inte ska kastas ur sadeln i nästa val krävs fler konkreta beslut och färre fyndiga slag­ord
sitta löst i sadeln ha en otrygg ställningefter den miss­lyckade stor­films­satsningen sitter producenten löst i sadeln
sitta säkert i sadeln ha en trygg ställningenligt opinions­mätningarna sitter stats­ministern säkert i sadeln in­för höstens val
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska saþul; gemensamt germanskt ord, ev. besläktat med sitta
2 bakre rygg­delen på djur vanligen betraktad som stycknings­del men äv. all­männare; på får, vissa hjort­djur m.m.
fårsadel; rådjurssadel
○ äv. om (färgat) mitt­parti på djur­rygg
hundens sadel
belagt sedan 1879
3 (naturlig) inåt- och nedåt­buktande bildning med konkavt tvär­snitt; i natur­formation eller dylikt
bergets sadel av­tecknade sig mot himlen
○ äv. om bildning som kan åter­ges i liknande form matematik, meteorologi m.m.
en sadel hade bildats mellan korsvis belägna hög- och låg­tryck
belagt sedan 1883
4 list på sträng­instrument som höjer strängarna över grepp­brädan så att de kan vibrera fritt
belagt sedan 1786