publicerad: 2021  
1salt neutrum salt, bestämd form och plural salta
adjektiv
● som smakar som havsvatten, tårar eller svett en av de fem grund­smakerna
JFR 1besk, sur 1, söt 1, umami, sälta
saltkött
salt sill; salta mandlar; Skagerrak är saltare än Kattegatt
○ äv. något ut­vidgat
en salt vind ifrån havet
○ äv. bildligt om före­teelse el. person som gör ett starkt el. fränt in­tryck
en salt tjej; en salt sjö­man; salt kritik
belagt sedan mitten av 1300-talet (Konung Magnus Erikssons Landslag); fornsvenska salter; till 2salt 1
2salt saltet salter
salt·et
substantiv
1 ibland förtydligat tillkoksalt ett vitt kristalliskt ämne som smakar som havsvatten, tårar eller svett och huvud­sakligen an­vänds för att förhöja smaken på mat el. för att konservera livs­medel
JFR natriumklorid, 2salt 2
bordssalt; havssalt; kryddsalt; örtsalt
peppar och salt; ut­vinna salt ur havsvatten; täck lång­pannans botten med grovt salt
○ äv. bildligt om någon/något som ut­märker sig genom styrka, fränhet eller dylikt
sarkasmer med salt och sting; han är ett salt i den svenska kultur­debatten; kärleken är livets salt
attiskt salt fint och bitande skämt eller skämt­lynneguiden under­höll med myter och fakta i lagom blandning, kryddade med attiskt salt
strö salt i såren på någon fort­sätta att plåga någon som redan lider
ta något med en nypa salt välja att bedöma något med (viss) reservationdet fanns all an­ledning att ta förut­sägelserna om en konjunktur­uppgång med en nypa salt
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska salt; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. sa´l med samma betydelse
2 vattenlösligt ämne som är samman­satt av positiva och negativa joner upp­kommet t.ex. genom att en metall lösts i en syra
JFR jonförening
saltbildare; närsalt; vägsalt
salter bildar kristaller i fast form men upp­löses i vätskor; svavel­syrans salter kallas sulfat
○ äv. om vissa andra (vattenlösliga) ämnen
badsalt; fruktsalt; luktsalt
belagt sedan 1592
Ni är jordens salt. Bibel 2000, Matteus 5:13 (Jesu ord till lär­jungarna)