publicerad: 2021  
sanslös sans­löst sans­lösa
sans|­lös
adjektiv
san`slös
1 som har förlorat med­vetandet
JFR medvetslös
han låg sans­lös på golvet; de släpade den tunga sans­lösa kroppen till sängen
belagt sedan 1805
2 som har förlorat förmågan till behärskning
de blev sans­lösa av upp­hetsning
○ äv. all­mänt (ofta positivt) förstärkande var­dagligt; vanligen i adverbiell anv.
flera nummer i revyn var sans­löst roliga (adverbial)
belagt sedan 1686
3 var­dagligt som saknar mening och upp­fattas som tokigt eller dylikt
det är ju helt sans­löst att sitta och plugga en lördags­kväll
belagt sedan 1816