SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ge`nomgå verb genomgick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r gen·om|­gåräv. lös förb., segå igenom 3 vara före­mål för (ngt) från början till slut ofta med avs. på en svår och ut­dragen process NollJFRcohyponymgenomlevacohyponymgenomlida genomgå en operationhuset måste genomgå en total renoveringofta äv.erfara, upp­leva genomgå en krisgenomgå ngtsedan 1526jfr fornsv. genom ganga, genom gaa ’genom­gå, genom­tränga’ Subst.:genomgående