publicerad: 2021  
scout scouten scouter
scout·en
substantiv
[skao´t]
● med­lem av scout­rörelsen
scoutanda; scouthälsning; scoutledare; scoutliv; scoutläger
○ ofta med ton­vikt på rörelsens traditionella hederlighets- och hjälpsamhets­ideal
en scout talar sanning och står vid sitt ord; två scouter hjälpte en gammal dam över gatan
belagt sedan 1909; av engelska scout 'spejare; scout'; urspr. till lat. ausculta´re 'lyssna'; jfr ur­sprung till auskultera, boyscout