publicerad: 2021  
sensmoral sensmoralen sensmoraler
sens·mor·al·en
substantiv
sensmora´l [sens-] äv. [saŋ-] el. [saŋs-]
● äv. två ord (moralisk) slut­sats som samman­fattar budskapet i en text ut­sagd el. an­tydd
SYN. moral 3 JFR andemening, lärdom 2
sensmoralen (av/i något)
sensmoralen (av något)
sensmoralen (i något)
författaren har inte kunnat av­hålla sig från att hänga på en sensmoral på slutet; sensmoralen i filmen kommer fint fram i den symboliska slutscenen
○ äv. om slut­sats helt här­ledd av läsaren el. åskådaren
sensmoralen i reportaget tycks vara att brott lönar sig när det ut­förs i till­räckligt stor skala
belagt sedan 1801; av franska sens moral med samma betydelse; jfr ur­sprung till moral 1, sans 1