publicerad: 2021  
schellack schellacken
eller
shellack shellacken
schel·lack·en, shel·lack·en
substantiv
[∫el´-]
● typ av naturharts som an­vänds för lackering förr äv. för fram­ställning av grammofon­skivor
JFR harts
skåpet var fernissat med schellack
belagt sedan 1793; av nederländska schellak med samma betydelse, till schel 'skal' och lak 'lack'