publicerad: 2021  
sinekur sine­kuren sine­kurer
sine|­kur·en
substantiv
[si`ne-] el. [-ku´r]
● sär­skilt vid beskrivning av äldre förhållanden väl­avlönat arbete som inte kräver stor arbetsinsats
på 1800-talet hade många professorer präst­tjänster men det var fråga om rena sine­kurer
○ ofta något ut­vidgat (och skämtsamt) i negerade ut­tryck
att vara barn­vakt är ingen sine­kur
belagt sedan 1792; till lat. sin´e cu´ra 'utan bekymmer'; jfr ur­sprung till 1kur 1