publicerad: 2021  
1skola skolan skolor
skol·an
substantiv
sko`la
1 institution där under­visning bedrivs särsk. om den obligatoriska för barn och ungdom
skolklass; skollov; skolungdom; skolämne; förskola; grundskola; gymnasieskola; ungdomsskola; vuxenskola
gå i skolan; hem och skola; hon började skolan vid sex års ålder; en del tycker att skolan är för teoretisk
äv. med ton­vikt på verksamheten
skolan var slut för dagen
äv. om mot­svarande byggnad
skolvaktmästare
skolan ligger nära centrum
äv. om samman­fattningen av elever och personal (el. en­bart elever)
hela skolan del­tog i kampanjen "Håll naturen ren"
äv. om annan, vanligen mer specialiserad, undervisnings­inrättning vanligen i sammansättn.
balettskola; konstskola; målarskola; seglarskola; trafikskola
äv. bildligt
livets hårda skola
skvallra ur skolan något ålderdomligtberätta något som man borde tiga medhon skvallrade ur skolan genom att berätta affärs­hemligheter för en journalist
ta sin mats/Mats ur skolan dra sig ur en obehaglig situationhan tog sin Mats ur skolan och sa upp sig i stället för att vänta på att få sparken
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska skole; av medeltidslat. scho´la med samma betydelse; av grek. skhole´ 'fri­tid; tid för andliga övningar'
2 vanligen i sammansättn. läro­bok för visst musik­instrument
gitarrskola; pianoskola
belagt sedan 1840
3 i vissa ut­tryck (högre) dressyr av häst
skolhäst; skolridning
äv. typ av rörelse i sid­led som in­går i högre dressyr
hästen bör genom arbete i skänkel­vikning för­beredas för skolorna
den högre skolan ridning i svår dressyrsärsk. i vissa tävlingar och upp­visningar: hästarna tränades i alla rörelser som hör till den högre skolan
i den högre skolan på avancerad nivåfinalisterna i Årets vilt­kock stod för matlagning i den högre skolan
belagt sedan 1829
4 riktning in­om visst ämnesområde vetenskapligt, konstnärligt etc.
Rembrandts skola; en forskare som bildade skola med sina teorier
äv. försvagat typ
en ämbets­man av den gamla skolan
belagt sedan 1751
5 vanligen i vissa sammansättn. odling där plantor ut­vecklas för att senare planteras om på annan plats
belagt sedan 1732
2skola skolade skolat
verb
sko`la
1 ofta perfekt particip utbilda för viss färdighet
JFR omskola
någon skolar någon/något (till någon/något)
någon skolar någon (till någon)
någon skolar någon (till något)
någon skolar något (till någon)
någon skolar något (till något)
någon skolar någon/något (i något/att+verb)
någon skolar någon (i något)
någon skolar någon (i att+verb)
någon skolar något (i något)
någon skolar något (i att+verb)
skola någon i politik; för en skolad logiker var det lätt att lösa problemet
äv. med av­seende på färdighet
skola sin röst
äv. med av­seende på djur
skolade hästar
belagt sedan 1884
2 plantera om (plantor) på större in­bördes av­stånd för att främja deras ut­veckling särsk. i fråga om en första flyttning från frö­bädd till ny växtplats
någon skolar något
skola växter
belagt sedan 1882
skolaskolande, skolning
3skola skulle skolat, presens ska el. skall
i vissa uttr. även
1ska
verb
sko`la el.
1 vanligen pres. el. pret. ha för av­sikt att ut­föra viss handling
någon ska verb
jag ska gå nu; hon ska bli läkare; skulle inte du ringa ett telefon­samtal?
äv. med under­förstådd handling, vanligen förflyttning
någon ska någonstans
hon ska med flyget så hon har bråttom; vi ska av vid nästa håll­plats
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska skula, skola; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'vara skyldig'; jfr ur­sprung till skuld, skylla
2 komma att i ut­tryck för (nästan) ren fram­tid
någon/något ska verb
någon ska verb
något ska verb
de ska komma i morgon; detta var inget mot vad som komma skulle; det ska bli vackert väder i morgon
äv. i ut­tryck för att något äger rum (el. kunde ägt rum) eller dylikt under viss förut­sättning i pret.
någon/något skulle verb
någon skulle verb
något skulle verb
jag skulle hjälpa dig om jag bara kunde; det skulle vara underbart att bara få vara ledig
äv. försvagat, i känslobetonade ut­tryck
att de all­tid ska gräla!; du skulle bara våga!; nej, om vi skulle gå hem; jag skulle tro att ...; det är synd att han ska vara så lat; jag ska säga dig att ...
spec. i vissa artighets­fraser
ska det vara en kopp te till?; skulle du kunna tänka dig att komma?
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Kullerstad, Östergötland); vanligen runform skal (pres.)
3 vara förpliktad att
någon ska verb
du ska gå nu; det ena du vill, det andra du skall; man ska hålla vad man lovar
äv. med under­förstådd handling, vanligen förflyttning
någon ska någonstans
han ska bort här­ifrån, det är bestämt nu
belagt sedan 1285 stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)
4 endast pres. el. pret. torde enligt vad det på­stås
någon/något ska verb
någon ska verb
något ska verb
det ska visst vara på det viset att ...; hon ska vara mycket begåvad
äv. med före­gående hjälp­verb var­dagligt vanligen i formenska
någon/något lär ska verb
någon lär ska verb
något lär ska verb
hon lär ska vara rik
belagt sedan 1442 intyg utfärdat av prästen Asmund Helgeson i västgötska Foxerna (Framställning)