ska | SO | svenska.se

SAOL SO SAOB Alla tre

Svensk ordbok

publicerad: 2021

¹skola skolan skolor

skol·an

substantiv

sko`la

1 institution där undervisning bedrivs särsk. om den obligatoriska för barn och ungdom

JFR läroanstalt

skolklass; skollov; skolungdom; skolämne; förskola; grundskola; gymnasieskola; ungdomsskola; vuxenskola

gå i skolan; hem och skola; hon började skolan vid sex års ålder; en del tycker att skolan är för teoretisk

○ äv. med tonvikt på verksamheten

skolan var slut för dagen

○ äv. om motsvarande byggnad

skolvaktmästare

skolan ligger nära centrum

○ äv. om sammanfattningen av elever och personal (el. enbart elever)

hela skolan deltog i kampanjen "Håll naturen ren"

○ äv. om annan, vanligen mer specialiserad, undervisningsinrättning vanligen i sammansättn.

balettskola; konstskola; målarskola; seglarskola; trafikskola

○ äv. bildligt

livets hårda skola

skvallra ur skolan något ålderdomligtberätta något som man borde tiga medhon skvallrade ur skolan genom att berätta affärshemligheter för en journalist

ta sin mats/Mats ur skolan dra sig ur en obehaglig situationhan tog sin Mats ur skolan och sa upp sig i stället för att vänta på att få sparken

belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska skole; av medeltidslat. scho´la med samma betydelse; av grek. skhole´ 'fritid; tid för andliga övningar'

2 vanligen i sammansättn. lärobok för visst musikinstrument

gitarrskola; pianoskola

belagt sedan 1840

3 i vissa uttryck (högre) dressyr av häst

skolhäst; skolridning

○ äv. typ av rörelse i sidled som ingår i högre dressyr

hästen bör genom arbete i skänkelvikning förberedas för skolorna

den högre skolan ridning i svår dressyrsärsk. i vissa tävlingar och uppvisningar: hästarna tränades i alla rörelser som hör till den högre skolan

i den högre skolan på avancerad nivåfinalisterna i Årets viltkock stod för matlagning i den högre skolan

belagt sedan 1829

4 riktning inom visst ämnesområde vetenskapligt, konstnärligt etc.

JFR paradigm 2, riktning 1

skolbildande

Rembrandts skola; en forskare som bildade skola med sina teorier

○ äv. försvagat typ

en ämbetsman av den gamla skolan

belagt sedan 1751

5 vanligen i vissa sammansättn. odling där plantor utvecklas för att senare planteras om på annan plats

plantskola

belagt sedan 1732

²skola skolade skolat

verb

sko`la

1 ofta perfekt particip utbilda för viss färdighet

JFR omskola

någon skolar någon/något (till någon/något)

någon skolar någon (till någon)

någon skolar någon (till något)

någon skolar något (till någon)

någon skolar något (till något)

någon skolar någon/något (i något/att+verb)

någon skolar någon (i något)

någon skolar någon (i att+verb)

någon skolar något (i något)

någon skolar något (i att+verb)

skola någon i politik; för en skolad logiker var det lätt att lösa problemet

○ äv. med avseende på färdighet

skola sin röst

○ äv. med avseende på djur

skolade hästar

belagt sedan 1884

2 plantera om (plantor) på större inbördes avstånd för att främja deras utveckling särsk. i fråga om en första flyttning från fröbädd till ny växtplats

någon skolar något

skola växter

belagt sedan 1882

skolaskolande, skolning

skola in, skola om

³skola skulle skolat, presens ska el. skall

i vissa uttr. även

¹ska

verb

sko`la

el.

1 vanligen pres. el. pret. ha för avsikt att utföra viss handling

någon ska verb

jag ska gå nu; hon ska bli läkare; skulle inte du ringa ett telefonsamtal?

○ äv. med underförstådd handling, vanligen förflyttning

någon ska någonstans

hon ska med flyget så hon har bråttom; vi ska av vid nästa hållplats

belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska skula, skola; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'vara skyldig'; jfr ursprung till skuld, skylla

2 komma att i uttryck för (nästan) ren framtid

JFR ²komma 6

någon/något ska verb

någon ska verb

något ska verb

de ska komma i morgon; detta var inget mot vad som komma skulle; det ska bli vackert väder i morgon

○ äv. i uttryck för att något äger rum (el. kunde ägt rum) eller dylikt under viss förutsättning i pret.

någon/något skulle verb

någon skulle verb

något skulle verb

jag skulle hjälpa dig om jag bara kunde; det skulle vara underbart att bara få vara ledig

○ äv. försvagat, i känslobetonade uttryck

att de alltid ska gräla!; du skulle bara våga!; nej, om vi skulle gå hem; jag skulle tro att ...; det är synd att han ska vara så lat; jag ska säga dig att ...

○ spec. i vissa artighetsfraser

ska det vara en kopp te till?; skulle du kunna tänka dig att komma?

belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Kullerstad, Östergötland); vanligen runform skal (pres.)

3 vara förpliktad att

JFR böra 1, ¹måste 1

någon ska verb

du ska gå nu; det ena du vill, det andra du skall; man ska hålla vad man lovar

○ äv. med underförstådd handling, vanligen förflyttning

någon ska någonstans

han ska bort härifrån, det är bestämt nu

belagt sedan 1285 stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)

4 endast pres. el. pret. torde enligt vad det påstås