publicerad: 2021  
skabbig skabbigt skabbiga
skabb·ig
adjektiv
skabb`ig
● an­gripen av skabb vanligen om djur
en skabbig hund; skabbig päls
○ äv. bildligt ner­sliten, sjaskig
JFR skrabbig
en skabbig gammal soffa
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); formen skabbig 1642; fornsvenska skabbotter