publicerad: 2021  
skinn skinnet, plural skinn, bestämd plural skinnen
skinn·et
substantiv
● (mjukt) skyddande yttersta skikt av kroppen på djur och människa
JFR hud, hy, päls
nackskinn
ormen ömsade skinn; hon hade känsligt skinn som lätt brändes i solen
○ sär­skilt om (behandlad) av­dragen djurhud, anv. till kläder m.m.
JFR läder
skinnfåtölj; skinnjacka; skinnklädd; nappaskinn
öronlapps­fåtöljer i grönt skinn
○ äv. om annan hinna
ta bort skinnet på den varma chokladen; persikans ludna skinn
○ äv. i några bildliga ut­tryck
hon var så orolig att hon ville krypa ur skinnet
det kryper i skinnet på någon någon känner starkt obehagdet kröp i skinnet på honom när han fastnade i hissen
ha skinn på näsan vara bestämd och vilje­starksärsk. om kvinna: firman söker en student som har skinn på näsan och goda administrativa kunskaper
hålla sig i skinnet hålla sig lugnde värsta bråk­stakarna höll sig i skinnet under hela demonstrationen
rädda sitt eget skinn rädda sig självvittnet ljög för att rädda sitt eget skinn
som ett torrt skinn kvickt och rast­lösthan for om­kring som ett torrt skinn och skapade en stressig stämning
svida i skinnet vara förargligtböter på 16 000 kronor svider i skinnet
sälja skinnet innan björnen är skjuten ta ut något i för­skottde ville inte ta ut valsegern för tidigt – man ska ju inte sälja skinnet innan björnen är skjuten
vara bara skinn och ben vara mycket magerefter att ha hunger­strejkat i 44 dagar var han bara skinn och ben
belagt sedan 1000-talet (runsten, Stenkumla, Gotland (Sveriges runinskrifter)); runform skinum (dat.), fornsvenska skin; nord. ord, urspr. trol. 'ngt av­skuret'; 1745 hålla sig i skinnet urspr. om huden (skinnet) som ett hölje (en hamn) för själen