publicerad: 2021  
skinka skinkan skinkor
skink·an
substantiv
skink`a
1 stycknings­del av gris som består av halva bak­delen ofta i mindre stycken el. skivor eller dylikt
skinksmörgås; julskinka; parmaskinka
kokt skinka; varm­rökt skinka; kall­rökt skinka; en fralla med ost och skinka; luft­torkad skinka med olivolja och ruccola
○ spec. om jul­skinka
skinkspad
det bjöds på dopp i gryta, skinka, kalkon och sylta
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska skinka; av lågtyska schinke 'lår; skinka'; besläktat med skank
2 en­dera delen av människans bak­del
SYN. 2klinka 2
ett blå­märke på ena skinkan
belagt sedan 1709