publicerad: 2021  
skjuva skjuvade skjuvat
verb
skju`va
1 något dialektalt sakta förflytta något (vanligen tungt) före­mål; vanligen genom att trycka
någon skjuvar något
om du drar där fram så kan jag skjuva där bak
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska skiuva 'skjuta; knuffa'; gemensamt germanskt ord, besläktat med skovel, skuffa, skyffel
2 ofta med partikelnav på­verka sektions­yta så att den strävar att förflytta sig i sitt eget plan om visst material; t.ex. i nit­förbindningar som ut­sätts för krafter vinkel­rätt mot nitarna
skjuvbelastning; skjuvpåkänning
någon/något skjuvar (av) något
någon skjuvar (av) något
något skjuvar (av) något
när man klipper plåt med plåt­sax skjuvas plåten av
belagt sedan 1922
skjuvaskjuvning