publicerad: 2021  
1skrapa skrapan skrapor
skrap·an
substantiv
skra`pa
1 redskap som an­vänds för att skrapa av något
båtskrapa; degskrapa; fotskrapa; fönsterskrapa; ryktskrapa
○ äv. om större maskin med liknande funktion
vägskrapa
belagt sedan 1516 (i sammansättn. hästa-; (Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholm)) fornsvenska skrapa; till 2skrapa!!
2 tillrättavisning
JFR minnesbeta, näsbränna
han fick sig en skrapa av chefen
belagt sedan 1631
2skrapa skrapade skrapat
verb
skra`pa
● föra (brett och) skarpt före­mål mot (yta) så att ytskikt av­skiljs vanligen för att ren­göra
JFR 2repa 1, riva 1, skava 2
någon skrapar (ihop) några
någon skrapar (bort/ihop) något
någon skrapar (bort) något
någon skrapar (ihop) något
någon skrapar (med något) på/mot något
någon skrapar (med något) mot något
någon skrapar (med något) på något
skrapa mo­rötter; skrapa båten varje vår; skrapa potatisen i stället för att skala den; hon skrapade med tummen på en fläck
○ äv. oavsiktligt, sär­skilt med av­seende på kropps­del råka riva upp lättare sår i
han skrapade (sig på) arm­bågen
○ äv. med av­seende på det som av­skiljs ofta med partikel, sär­skiltbort
SE skrap 2
skrapa askan ur spisen; skrapa bort leran; man bör skrapa bort den gamla färgen innan man börjar måla
○ äv. med ton­vikt på det upp­kommande ljudet
SE skrap 1
skrapa med stolen; skrapa med naglarna mot fönstret; bläck­pennan skrapade mot papperet; hästen skrapade med hoven; en gren skrapade mot rutan
○ äv. bildligt vanligen med partikelnihop samla ihop mindre mängd av något (äv. av personer)
skrapa ihop lite pengar; skrapa ihop lite folk till revyn
bara skrapa på ytan se yta
skrapa med foten se fot
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska skrapa; gemensamt germanskt ord; trol. besläktat med skräp
skrapaskrapande, skrapning, skrap