publicerad: 2021  
skratt skrattet, plural skratt, bestämd plural skratten
skratt·et
substantiv
● det att skratta
SYN. garv JFR 2flabb
skrattanfall; skrattare; skrattgrop; skrattlust
ett skratt (åt någon/något/sats)
ett skratt_(åt någon)
ett skratt_(åt något)
ett skratt_(åt sats)
ett hjärtligt skratt; ett rått skratt; brista (ut) i skratt; kikna av skratt; de fick sig ett gott skratt; de skrek av skratt; de hade svårt att hålla sig för skratt; ett gott skratt förlänger livet
○ ofta med ton­vikt på ljudet
skrattmås; flatskratt; gapskratt
ett bullrande skratt; det hördes skratt och glam från rummet in­till
○ ibland bildligt, sär­skilt i ett ut­tryck
skrattet fastnade i halsen på dem när de såg hur ledsen hon blev över skämtet
○ äv. om liknande ljud från djur
skatornas skratt
full i skratt skratt­lystenhon är så lik sin pappa att man blir all­deles full i skratt
hålla sig för skratt låta bli att skrattadet var svårt att hålla sig för skratt när mannen druttade på ändan
vika sig dubbel av skratt var­dagligtskratta intensivtkomikern var i hög­form och publiken vek sig dubbel av skratt
belagt sedan 1637; till skratta