publicerad: 2021  
skruva skruvade skruvat
verb
skru`va
1 ofta med partikel, t.ex.av, i, isär, loss, upp vrida skruv så att den fäster i el. lös­görs ur något material
SE skruv 1
någon skruvar (av/i/isär/loss/upp) något
någon skruvar (av) något
någon skruvar (i) något
någon skruvar (isär) något
någon skruvar (loss) något
någon skruvar (upp) något
skruva i skruven; skruva loss skruven; skruva med kryss­mejsel
○ äv. med av­seende på materialet fästa eller ta isär genom att vrida runt skruvar
skruva ihop bordet; skruva isär bordet; skruva fast sido­stycket
○ äv. med av­seende på annat gängat före­mål fästa eller ta loss genom att vrida
JFR skruva 2
skruvkork; skruvlock
skruva i glöd­lampan; skruva av locket; skruva upp korken
belagt sedan 1520 (Stockholms stads skottebok 1516–1525); fornsvenska skruva
2 vanligen med partikel, t.ex.ner, på, till, upp ta ut ökad eller minskad effekt ur apparat eller dylikt, med hjälp av knapp, ratt eller dylikt som vrids åt något håll
någon skruvar ner/på/till/upp något
någon skruvar ner något
någon skruvar på något
någon skruvar till något
någon skruvar upp något
skruva ner gasen; skruva upp radion; skruva till kranen
○ äv. med av­seende på effekten eller dylikt
skruva upp lågan; skruva ner volymen
○ äv. bildligt
skruva upp förväntningarna
belagt sedan 1565
3 få (boll) att rotera
SE skruv 2
någon/något skruvar något
någon skruvar något
något skruvar något
en skruvad boll som mål­vakten miss­räknade sig på
belagt sedan 1918
skruvaskruvande, skruvning
skruva sig