publicerad: 2021  
skrymma skrymde skrymt, presens skrymmer
skrymm·er
verb
skrymm`a
● nästan en­bart presens particip ta upp (onödigt) stort ut­rymme
något är skrymmande
skrymmande gods; skrymmande möbler; skrymmande bygg­baracker
belagt sedan 1736; sv. dial. skrymma, skrömma; ev. besläktat med no. skrum 'lös, porös' eller med isl. skruma 'prata; skrävla'