publicerad: 2021
skrälla
skrällde skrällt, presens skräller
verb
skräll`a 
1
ge ifrån sig starkt, brakande eller skramlande ljud
något skräller
skrällande telefoner; skrällande musik ur högtalarna; väckarklockan skrällde; skrällande hosta
belagt sedan 1520-talet (Nya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna);
trol. av ljudhärmande urspr.
2
vardagligt
göra sensation särsk. genom att vinna el. genom att prestera ett toppresultat
någon skräller (i något)
Everton skrällde i den engelska ligapremiären
belagt sedan 1954
skrällaskrällande, skräll
