publicerad: 2021
skvalpa
skvalpade skvalpat
verb
1
ibland med partikel, särskiltut, över
vara i rörelse och därvid ge ifrån sig kluckande och plaskande ljud om vatten och dylikt; ibland med tonvikt på rörelsen
JFR
plaska 1
något skvalpar (ut/över)
något skvalpar (ut)
något skvalpar (över)
vågorna skvalpade mot bryggan; vattnet skvalpade över i ena hörnet av fontänen
○
äv. med opersonlig konstruktion
det skvalpar
hon hade druckit så mycket kaffe att det skvalpade i magen
○
äv. bildligt
skvalpande bukfett
belagt sedan senare hälften 1400-talet (Läke- och örte-böcker);
fornsvenska sqvalpa; av ljudhärmande urspr.
2
ofta med partikel, särskiltut
göra ryckig rörelse så att vätska spills ut eller plaskar
JFR
skvimpa 2
någon skvalpar (ut) något (någonstans)
någon skvalpar (med något) (någonstans)
hon skvalpade ut rödvin på duken; barnen skvalpade med fötterna i vattnet
belagt sedan ca 1645