publicerad: 2021
skymundan
ingen böjning, neutrum
skym|und·an
substantiv
[-un`-] 
●
med prep.i
undanskymt ställe
han satte sig i skymundan för en stund för att förbereda tacktalet
○
äv. bildligt
hon kom i skymundan när hennes lillasyster föddes
belagt sedan ca 1785;
urspr. imperativform av skymma undan i bet. 'gå ur vägen för'
