publicerad: 2021  
skämmas skämdes skämts, presens skäms
verb
skämm`as
● känna skam för något
någon skäms (för/över någon/något/att+verb/sats)
någon skäms (för någon)
någon skäms (för något)
någon skäms (för sats)
någon skäms (för att+verb)
någon skäms (över någon)
någon skäms (över något)
någon skäms (över sats)
någon skäms (över att+verb)
hon skämdes för sitt dåliga ut­tal; han skämdes över att han ljugit
○ ibland i vissa negerade ut­tryck för att något är väl­förtjänt eller dylikt skämtsamt
laget kämpade väl och behöver inte skämmas för segern
fy/vet skäms! du borde skämmas!du ljuger som den fyll­bult du är, fy skäms!
något skäms inte för sig något är ganska braän så länge finns projektet bara på rit­bordet men skisserna skäms inte för sig
skämmas ögonen ur sig se öga
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska skämmas; till skämma
skämmasskam