publicerad: 2021  
1skänk skänken skänkar
skänk·en
substantiv
1 bröst­högt skåp som är av­sett för servis eller dylikt ofta försett med lådor, ibland med avställnings­yta; vanligen placerat nära mat­bord
JFR buffé 2
en skänk i allmogestil
belagt sedan 1645; av tyska Schenke 'utskänkningslokal; byffé'; till skänka
2 något ålderdomligt serverings- och uppläggnings­disk på restaurang el. annat utskänkningsställe
○ äv. om rum eller dylikt för tillredning av mat på sådant ställe
kallskänk
belagt sedan ca 1775
3 i sammansättn. person som arbetar med ut­skänkning
munskänk; vinskänk
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska skänker; till skänka; jfr ur­sprung till munskänk
4 behållare för smält metall anv. vid transport från ugnen
belagt sedan 1833
2skänk skänken skänker
skänk·en
substantiv
● något ålderdomligt ut­om i vissa ut­tryck gåva
en skänk (till någon/något)
en skänk (till någon)
en skänk (till något)
sände­buden fram­bar skänker till konungen; varje barn är en skänk från Gud
○ äv. om ofrivillig favör till mot­ståndare eller dylikt
målet var en skänk från ett passivt svenskt försvar
få något till skänks få något som gåvahon fick en målning till skänks av sin faster
(som) en skänk från ovan (som) en helt oväntad för­mån eller hjälpkvinnans vittnes­mål kom som en skänk från ovan efter­som bevis­läget var prekärt
belagt sedan 1522 (Peder Månssons Skrifter på svenska); av lågtyska schenke 'välkomstdryck; gåva'; till skänka; jfr ur­sprung till 1skänk!!