publicerad: 2021  
skölja sköljde sköljt, presens sköljer
verb
sköl`ja
● ofta med partikel, t.ex.av, bort, ner, ut, över låta över- eller genom­forsas av riklig vätskemängd vanligen vatten
JFR spola 1
sköljbalja
någon sköljer (av/bort/ner/ur/ut) något
någon sköljer (av) något
någon sköljer (bort) något
någon sköljer (ner) något
någon sköljer (ur) något
någon sköljer (ut) något
någon sköljer (något) över någon/något
någon sköljer (något) över någon
någon sköljer (något) över något
skölja munnen med mun­vatten; skölja av sig resdammet; skölja sig i an­siktet; man bör skölja frukten innan man äter den; "Var­sågod och skölj", sade tand­läkaren
○ spec. med av­seende på tvätt, disk m.m. som har kvar rester av rengörings­medel
sköljmedel; sköljvatten
skölja fyra gånger; skölja i rinnande vatten; en balja att skölja håret i
○ äv. om naturligt fram­strömmande vatten
vår­floden sköljde bort all gammal bråte från stränderna; vågorna sköljde över klipporna
○ spec. med av­seende på något man ska svälja vanligen med partikelnner
skölj ner tabletten med ett glas vatten
○ äv. bildligt
musiken sköljde i vågor ut över gatan
belagt sedan 1430-talet (Prosadikter från Sveriges medeltid); fornsvenska skylia; gemensamt germanskt ord, nära besläktat med skulor
sköljasköljande, sköljning