publicerad: 2021  
sköld skölden sköldar
sköld·en
substantiv
1 mest historiskt skiv­liknande (något kupig) detalj i strids­utrustning, buren fram­för över­kroppen till skydd mot hugg och slag
sköldplåt
han var ut­rustad med hjälm, sköld och kort­svärd
○ äv. om skyddsskärm för infanterister, artillerister m.m.
en sköld av pansar på kanonlavetten
○ äv. om liknande naturlig hud­bildning hos vissa djur
sköldbrosk; sköldlus; sköldpadda; ryggsköld
föra avog sköld mot någon/något vara fientlig (och svek­full) mot någothan ställdes in­för rätta, an­klagad för hädelse av hertig Karl och för att ha fört avog sköld mot foster­landet
klämmas mellan sköldarna an­sättas hårtregeringen klämdes mellan sköldarna av facket och närings­livet
mänsklig sköld gisslansärsk. då den an­vänds som konkret skydd mot beskjutning av dem som tagit gisslan: när poliserna stormade in an­vände kid­napparen barnet som mänsklig sköld ○ äv. om person som fri­villigt skyddar andra med sin egen kropphon åkte till det krigshärjade om­rådet för att agera mänsklig sköld
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); runform skialti (dat.), fornsvenska skiolder 'stridssköld; adelssköld'; gemensamt germanskt ord, urspr. 'kluven brädskiva'; jfr ur­sprung till skildra, skilling, skylt
2 (av­bildning av) vapen­sköld med dess speciella ut­formning och ut­smyckning anv. som symbol för viss släkt
skölden hade ett blått och ett svart botten­parti
belagt sedan 1431 Nytt förråd af äldre och nyare handlingar (Bergius)
Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld. Karin Boye, Jag vill möta ... (i Härdarna, 1927)