publicerad: 2021  
sköta skötte skött, presens sköter
verb
skö`ta
● ibland med partikelnom, utan större betydelse­skillnad ge nöd­vändig till­syn och behandling särsk. med av­seende på levande varelse el. växt
MOTSATS vansköta JFR ansa, vårda 2
skötare
någon sköter (om) någon/något
någon sköter (om) någon
någon sköter (om) något
sköta ett späd­barn; hon sköter sina kruk­växter efter alla konstens regler; han sköter om sin gamla mamma; sköt väl om dig när jag är borta!
○ äv. med av­seende på annan före­teelse hand­ha, an­svara för
han sköter personal­biblioteket; de sköter miljö- och klimat­frågor
○ äv. med ton­vikt på (manuell) färdighet handskas med
han har lärt sig att sköta den nya maskinen
○ ibland äv. med bi­betydelse av ordentlighet
JFR sköta sig
sköta studierna; de måste lära sig att sköta sin ekonomi bättre
sköta sina kort väl se kort
belagt sedan 1443 (Stadga af år 1443 för Vadstena klosters ekonomi); fornsvenska sköta; till sköte med urspr. bet. 'ha i skötet; vårda'
skötaskötande, skötning, skötsel
sköta sig