publicerad: 2021  
sköte skötet sköten
sköt·et
substantiv
skö`te
● något ålderdomligt el. hög­tidligt livmoder
JFR kved, moderliv
hon bär ett barn i sitt sköte
○ äv. om famnen hos sittande (kvinnlig) person
han lade sitt huvud i hennes sköte
○ äv. bildligt något hög­tidligt
vila ut i naturens sköte; de funderade över vad fram­tiden bar i sitt sköte
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen); fornsvenska sköt, sköte 'hörn; veck av klädnad; sköte'; jfr ur­sprung till sköt