publicerad: 2021  
slakta slaktade slaktat
verb
slak`ta
● av­liva (djur) för att ut­nyttja köttet
slaktare; slakteri; nödslakta
någon slaktar djur
slakta och stycka jul­grisen
○ äv. om dödande av (många) människor
någon slaktar någon/några
någon slaktar någon
någon slaktar några
en hel generation slaktades på första världs­krigets slag­fält
○ spec. äv. var­dagligt montera ner något, för att ut­nyttja delarna
någon slaktar något
slakta den gamla bilen
○ spec. äv. var­dagligt likvidera, eliminera
någon slaktar något
en grupp ville slakta halva parti­programmet
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska slakta; till slakt
slaktaslaktande, slaktning, slakt