publicerad: 2021  
slamma slammade slammat
slamm·ar
verb
slamm`a
1 vanligen med någon av partiklarnaigen, till fyllas med slam
SE 1slam
något slammar (igen/till)
något slammar (igen)
något slammar (till)
bad­viken slammade igen
belagt sedan ca 1755 (utan partikel); 1896 med partikel; till 1slam
2 skilja (tyngre och lättare partiklar åt) med hjälp av rinnande vatten
slammande; slamning
någon slammar av/bort/upp något
någon slammar av något
någon slammar bort något
någon slammar upp något
○ äv. med partikelnupp få att bilda slam
slamma upp krita i såplösning
○ äv. med någon av partiklarnaav, bort av­lägsna slam från något
slamma av badplatsen
belagt sedan 1587
3 bestryka (mur) med kalk
slammande; slamning
någon slammar något
belagt sedan 1912