publicerad: 2021  
1slinka slank slunkit, presens slinker
verb
slink`a
● vanligen med partikel, t.ex.in, med, ur förflytta sig snabbt och nästan omärkligt om person el. djur
JFR slippa 2, 1smita 1, smyga 1
någon/något slinker (in/med/ur) (någonstans)
någon slinker (in) (någonstans)
någon slinker (med) (någonstans)
någon slinker (ur) (någonstans)
något slinker (in) (någonstans)
något slinker (med) (någonstans)
något slinker (ur) (någonstans)
något slinker (ur någon)
hon slank in genom en sido­ingång
○ äv. bildligt
ett av­snitt som slank med av miss­tag; ett par förflugna ord slank ur henne
belagt sedan mitten av 1400-talet (Svenska Medeltids Dikter och Rim); fornsvenska slinka 'krypa; smyga sig'; gemensamt germanskt ord, besläktat med slank
slinkaslinkande
2slinka slinkan slinkor
slink·an
substantiv
slink`a
● starkt ned­sättande prostituerad kvinna
○ någon gång äv. om annan sexuellt vid­lyftig kvinna starkt ned­sättande
belagt sedan 1675; till 1slinka!!