SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gli`ring substantiv ~en ~ar glir·ing·enspydigt på­pekande om ngn svaghet e.d. komm.de båda ”svikarna” fick en del gliringar när de åter­såg de gamla lag­kamraternaen gliring (mot ngn) (om ngt)sedan 1846sv. dial. gliring, eg. ’flin; hån­leende’, till sv. dial. glira ’plira; flina’; besl. med gli, glimma