publicerad: 2021
slita
slet slitit sliten slitna, presens sliter
verb
1
nöta (något) genom trägen användning ofta så mycket att det uppstår hål
SE
slitage
någon/något sliter något
någon sliter något
något sliter något
någon/något sliter (på någon/något)
någon sliter (på någon)
någon sliter (på något)
något sliter (på någon)
något sliter (på något)
som den pojken sliter byxor!
○
äv. med tanke på resultatet
slita hål på strumporna
○
äv. bildligt
det späckade schemat slet på krafterna
slit den med hälsan
se
hälsa
slita spö
se
spö
2
ofta med partikel, t.ex.av, upp
häftigt rycka och dra loss, itu eller dylikt; om varelse
någon/något sliter (av/upp) något
någon sliter (av) något
någon sliter (upp) något
något sliter (av) något
något sliter (upp) något
någon/något sliter i något
någon sliter i något
något sliter i något
någon/något sliter någon/något (sätt)
någon sliter någon (sätt)
någon sliter något (sätt)
något sliter någon (sätt)
något sliter något (sätt)
hunden slet av kopplet; hon slet upp brevet
○
spec. i ett uttryck med angivande av resultatet
vargen slet bytet i stycken
○
äv. bildligt, spec. om icke-levande företeelse
vinden slet i seglen; smärtorna slet i hennes inälvor
○
spec. äv. i uttryck för förnimmelser, känslor och dylikt
en syn så vacker att hon inte kunde slita blicken från den; slitas mellan olika krav
slita sitt hår
se
hår
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
3
arbeta mycket hårt
någon sliter (med något/att+verb)
någon sliter (med något)
någon sliter (med att+verb)
slita och släpa; de slet med hemuppgifterna halva natten
slita hund
se
hund
slita ont
se
ond
slita som ett djur
slita hårthon slet som ett djur för att få ihop pengar till sin drömbil
belagt sedan 1629
4
särskilt juridik
i vissa uttryck
avgöra
någon sliter något
slita en tvist
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
slitaslitande