publicerad: 2021  
1sluta upp slutade slutat
slut·ar upp
verb
sluta upp´
● upphöra
någon slutar upp (med något/att+verb)
någon slutar upp (med något)
någon slutar upp (med att+verb)
någon slutar upp (att+verb)
hon bad dem sluta upp med att kasta snö­boll
belagt sedan 1788
2sluta upp slöt slutit, presens sluter
verb
sluta upp´
1 samlas
någon sluter upp (sätt)
de slöt upp man­grant till mötet
belagt sedan 1798 (urspr. om militär samling), 1912 i allmännare bet.
2 ge sitt stöd vanligen om grupp av personer
någon sluter upp bakom/kring någon/något
någon sluter upp bakom någon
någon sluter upp bakom något
någon sluter upp kring någon
någon sluter upp kring något
hela partiet slöt upp bak­om president­kandidaten
belagt sedan 1905
sluta uppuppslutande, uppslutning