publicerad: 2021  
1smita smet smitit, presens smiter
verb
smi`ta
1 av­lägsna sig omärkligt för att slippa ifrån något obehagligt
JFR avvika 1, rymma 2
någon smiter (från något)
smita från notan; smita från fängelset
○ spec. av­vika från trafik­olycks­plats när man själv har varit in­blandad i olyckan
○ äv. bildligt
smita från sitt an­svar
belagt sedan 1534; sv. dial. smita
2 mindre brukligt färga av sig
något smiter
färgen smiter
belagt sedan ca 1880; gemensamt germanskt ord; jfr no. smita 'slå till; bestryka'
smitasmitande, smitning
smita åt
2smita smitan
smit·an
substantiv
smi`ta
● något ålderdomligt hop
en smita (något/några)
en smita (något)
en smita (några)
en smita (med något/några)
en smita (med något)
en smita (med några)
en hel smita med kläder
belagt sedan 1848; sv. dial. smita