publicerad: 2021  
1smocka smockan smockor
smock·an
substantiv
[småk`a]
● var­dagligt hårt slag vanligen med knyt­näve
storsmocka
hon gav honom en smocka rätt i an­siktet
○ äv. bildligt
köldsmocka; snösmocka
regeringen fick sig några rejäla smockor i revyn
smockan hänger i luften det är nära att bli slags­målsmockan hängde i luften när de två bar­gästerna blev oense om notan
belagt sedan 1898; till 2smocka!!
2smocka smockade smockat
verb
[småk`a]
● var­dagligt vanligen med partikelntill ge hårt slag vanligen med knyt­näve
smocka (till) någon
han smockade till honom i an­siktet
belagt sedan 1898; sv. dial. smocka; av ljud­härmande urspr.
smockasmockande