publicerad: 2021
1smälta
smältan smältor
smält·an
substantiv
●
smält massa av järn eller annan metall
malmsmälta
en vitglödande smälta
belagt sedan 1790;
till
2smälta 1
2smälta
smälte smält, presens smälter
verb
1
ibland med partikelnner, utan större betydelseskillnad
övergå från fast till flytande form vanligen på grund av uppvärmning; om ämne
något smälter (ner)
isen smälte i vårsolen; järn smälter vid drygt 1 500 grader; snögubben smälte ner när solen låg på
○
äv. bildligt, särskilt i uttryck för stark sinnesrörelse
hennes hjärta smälte av medlidande med den gamla damen
2
ibland med partikelnner, utan större betydelseskillnad
få (ämne) att övergå från fast till flytande form vanligen genom uppvärmning
någon/något smälter (ner) något
någon smälter (ner) något
något smälter (ner) något
smälta choklad; smälta ner stöldgods; smälta smör till sockerkakssmeten
belagt sedan 1347 (privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska smälta
3
upplösa (och tillgodogöra sig) mat eller dylikt
någon/något smälter något
någon smälter något
något smälter något
redan saliven börjar smälta maten; smälta middagen
○
äv. bildligt
förstå och tillgodogöra sig
smälta ett kunskapsstoff; smälta intrycken från resan
○
spec. äv.
försona sig med tanken
någon smälter något/sats
någon smälter något
någon smälter sats
hon kunde inte smälta att de hade lurat henne
belagt sedan början av 1500-talet
Läke- och örte-böcker
smältasmältande, smältning