publicerad: 2021  
1smälta smältan smältor
smält·an
substantiv
smäl`ta
● smält massa av järn eller annan metall
malmsmälta
en vit­glödande smälta
belagt sedan 1790; till 2smälta 1
2smälta smälte smält, presens smälter
verb
smäl`ta
1 ibland med partikelnner, utan större betydelse­skillnad över­gå från fast till flytande form vanligen på grund av upp­värmning; om ämne
SE 1smälta MOTSATS stelna
något smälter (ner)
isen smälte i vårsolen; järn smälter vid drygt 1 500 grader; snö­gubben smälte ner när solen låg på
○ äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för stark sinnes­rörelse
hennes hjärta smälte av med­lidande med den gamla damen
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska smälta; gemensamt germanskt ord; besläktat med emalj, multna, 1smul!!, smultron
2 ibland med partikelnner, utan större betydelse­skillnad få (ämne) att över­gå från fast till flytande form vanligen genom upp­värmning
smälteri
någon/något smälter (ner) något
någon smälter (ner) något
något smälter (ner) något
smälta choklad; smälta ner stöld­gods; smälta smör till sockerkaks­smeten
belagt sedan 1347 (privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska smälta
3 upp­lösa (och tillgodo­göra sig) mat eller dylikt
svårsmält
någon/något smälter något
någon smälter något
något smälter något
redan saliven börjar smälta maten; smälta mid­dagen
○ äv. bildligt förstå och tillgodo­göra sig
smälta ett kunskaps­stoff; smälta in­trycken från resan
○ spec. äv. försona sig med tanken
någon smälter något/sats
någon smälter något
någon smälter sats
hon kunde inte smälta att de hade lurat henne
belagt sedan början av 1500-talet Läke- och örte-böcker
smältasmältande, smältning
smälta ihop, smälta in, smälta samman