publicerad: 2021  
smätta smätte smätt, presens smätter
verb
smätt`a
● dialektalt (få att) göra en hastig rörelse och där­vid åstad­komma ett svagt, knäppande ljud
något smätter någonstans någon smätter (bort) något (någonstans)
det smätte i stek­pannan; han smätte bort ett par damm­korn från kavajslaget
belagt sedan 1943; sv. dial. smätta; besläktat med engelska smooth 'jämn'
smättasmättande