publicerad: 2021  
1snara snaran snaror
snar·an
substantiv
sna`ra
● repslinga för in­fångande och fast­hållning av något särsk. av djur vid jakt
JFR 1ögla
snargiller; fågelsnara; gäddsnara; kastsnara; löpsnara
gillra en snara
○ spec. (förr) repslinga för hängning
de lade snaran om hans hals
○ äv. bildligt
snaran drogs åt kring den belägrade staden
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska snara; gemensamt germanskt ord; nära besläktat med snar
2snara snarade snarat
verb
sna`ra
● fånga med snara
JFR 1snärja 1
snara något
snara ripor
belagt sedan 1536
snarasnarande, snarning