publicerad: 2021  
snäcka snäckan snäckor
snäck·an
substantiv
snäck`a
1 (spiralvridet) kalk­skal från snäck­djur
snäckhalsband
stranden var täckt av snäckor och mussel­skal
○ äv. om prydande mönster eller dylikt med liknande ut­seende
snäckornament
○ äv. om före­mål med liknande form, spec. snäck­formigt fäste för stämskruvar på stråk­instrument
○ spec. äv. snäck­formigt hörsel­organ i inner­örat
○ spec. äv. skruv­formig del av växel­anordning där ett särsk. hjul (snäck­hjul) griper in i stort sett vinkel­rätt
SYN. snäckskruv
snäckväxel; styrsnäcka
belagt sedan ca 1645; av tyska Schnecke med samma betydelse; besläktat med snigel
2 typ av blöt­djur med väl­utvecklat huvud (med tentakler och ögon), kryp­fot och in­älvs­säck som är skyddad in­om ett kalk­skal
SYN. snäckdjur JFR snäcka 1
lungsnäcka; strandsnäcka
fram­gälade snäckor; bak­gälade snäckor
belagt sedan 1629
3 (fyllt) bak­verk format som en snäcka
smördegssnäcka; wienersnäcka
belagt sedan 1555
4 lång­smalt kärl med snip
SYN. snipa 2
gräddsnäcka
belagt sedan 1819
5 liten båt som är spetsig i båda ändar ur­sprungligen om litet vikinga­skepp, nu­mera mest om familje­motor­båt i Norge
JFR snipa 1
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska snäkkia; urspr. trol. 'ngt spetsigt'