publicerad: 2021  
snörpa snörpte snörpt, presens snörper
verb
snör`pa
● ibland med partikel, sär­skiltihop dra ihop (tyg, hål eller dylikt) så att rynkor upp­kommer
någon snörper (ihop) något
snörpa ihop hålet i strumpan
○ spec. äv. med av­seende på mun, vanligen med bi­betydelse av miss­nöje eller dylikt
någon snörper på något
hon snörpte på munnen när hon såg deras klädsel
belagt sedan 1738; sv. dial. snyrpa, snörpa, besläktat med snarp 'vass; hård'; jfr ur­sprung till 2snärp!!
snörpasnörpande, snörpning, snörp