publicerad: 2021  
spjärna spjärnade spjärnat
verb
spjä`rna
● vanligen med partikeln(e)mot spänna (kropp eller kropps­del) för att göra mot­stånd mot viss kraft eller dylikt
JFR streta 1
spjärna (e)mot (något)
hon försökte få med sig minstingen men han spjärnade emot så gott han kunde
○ äv. bildligt (än­nu) inte sam­tycka
han ville gärna att de skulle gifta sig men hon spjärnade emot
spjärna mot udden se udd
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska spiärna; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. sper´nere 'stöta bort'; jfr ur­sprung till sparka; spår
spjärnaspjärnande, spjärn