publicerad: 2021  
1split splitet
split·et
substantiv
● oenighet som ger upp­hov till missämja
SYN. tvedräkt
kiv och split; så split och ovänskap
belagt sedan 1460 (Arboga stads tänkebok); fornsvenska split; av lågtyska split 'strid'; jfr ur­sprung till splitsa, 1splittra!!
2split spliten splitar
split·en
substantiv
split´
● upp­delning av ett aktie­kapital på flera aktier
stämman beslutade genom­föra en split av aktien
belagt sedan 1984; av engelska split med samma betydelse, till split 'klyva, dela'