publicerad: 2021  
1splittra splittrade splittrat
verb
splitt`ra
ofta pass. slå (något) i små stycken
söndersplittra
någon/något splittras (av någon)
någon splittras (av någon)
något splittras (av någon)
fönstren splittrades vid explosionen
äv. bildligt, spec. mer el. mindre konkret
kriget splittrade familjen
spec. äv. i ut­tryck för brist på samman­hang, oenighet och dylikt ofta perfekt particip
krafter som ville splittra arbetar­rörelsen; boken ger en splittrad bild av situationen
belagt sedan 1669; trol. av lågtyska splittern med samma betydelse; till 2splitter
splittrasplittrande, splittring
2splittra splittran splittror
splittr·an
substantiv
splitt`ra
mindre brukligt stycke av splitter
belagt sedan 1678