publicerad: 2021  
1splitter
adverb
splitt´er
splitter naken se naken
splitter ny se ny
belagt sedan 1635; av tyska splitter- med samma betydelse, till Splitter 'sticka, spåna'; jfr ur­sprung till spritt
2splitter splittret, plural splitter, bestämd plural splittren
splittr·et
substantiv
splitt´er
ofta plur. litet vasst stycke av något hårt (ofta glas) som slagits sönder särsk. av glas
splitterfri; bombsplitter; granatsplitter
splitter från sönder­slagna fönster­rutor; han hade fått splitter i vänstra benet
belagt sedan 1629; av lågtyska splitter med samma betydelse, till spliten 'klyva'; jfr ur­sprung till split, splitsa