publicerad: 2021
1splitter
adverb
2splitter
splittret, plural splitter, bestämd plural splittren
splittr·et
substantiv
●
ofta plur.
litet vasst stycke av något hårt (ofta glas) som slagits sönder särsk. av glas
splitterfri; bombsplitter; granatsplitter
splitter från sönderslagna fönsterrutor; han hade fått splitter i vänstra benet