publicerad: 2021  
1springa springan springor
spring·an
substantiv
spring`a
● lång­sträckt, mycket smal öppning
JFR 1spricka
fönsterspringa; golvspringa
han sköt in brevet genom springan under dörren; hennes ögon smalnade till springor; hon kikade genom en springa i väggen
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska springa; till 2springa 3 i bet. 'brista'
2springa sprang sprungit sprungen sprungna, presens springer
verb
spring`a
1 ibland med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.bort, omkring förflytta sig fram­åt med snabba steg, var­vid tidvis ingen av fötterna har kontakt med under­laget om människa el. vissa djur
SE 1spring, språng 2 JFR gå 1, 1löpa 1
någon/något springer (bort/omkring) (någonstans)
någon springer (bort) (någonstans)
någon springer (omkring) (någonstans)
något springer (bort) (någonstans)
något springer (omkring) (någonstans)
någon/något springer (efter någon/något)
någon springer (efter någon)
någon springer (efter något)
något springer (efter någon)
något springer (efter något)
barnen sprang om­kring på gården och jagade var­andra; nu får du springa till bussen om du ska hinna; hunden hade sprungit bort
○ äv. (snabbt) förflytta sig till fots längre sträcka i visst syfte
springa ärenden; springa på stan och handla kläder
○ äv. i ut­tryck för att någon (allt­för) ofta ägnar sig åt viss syssel­sättning (bara delvis med tanke på rörelsen)
JFR 2ränna 1
springa efter flickor; han springer på kändis­fester var­enda vecka; man kan inte springa hos läkaren jämt
springa benen av sig se ben
springa på alla bollar se boll
belagt sedan 1518 (Peder Månssons Strids-Konst och Strids-Lag); fornsvenska springa 'hoppa; spricka'; gemensamt germanskt ord, trol. besläktat med grek. sper´khesthai 'skynda'
2 mindre brukligt hoppa
SE språng 1
någon springer i/ur något
någon springer i något
någon springer ur något
springa i sadeln; springa i kläderna
den springande punkten se punkt
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); idiomet den springande punkten (1889) trol. efter tyska der springende Punkt, nylat. punc´tum sal´iens 'den hoppande punkten', urspr. om det allra första tecknet på liv hos ett embryo
3 ofta med partikelnfram häftigt bryta (fram)
springbrunn; springflod; springkälla
något springer (fram) (någonstans)
en källa sprang fram ur klippan
○ äv. häftigt gå i bitar
JFR explodera
minan sprang i luften
springa läck se läck
belagt sedan 1400-talet Ett forn-svenskt legendarium
springaspringande